Elin blickade tillbaka. Inte bara på de senaste turbulenta månaderna, utan på hela livet. Nyligen hade hon och hennes systrar genomfört flyttstädning av föräldrarnas hem. Det tog många långa dagar men nu var de äntligen klara. För Elin var det som att en propp gått ur. En propp vars avsaknad frigjort känslor och tankar i mängder. En uppsjö av fina, sorgliga, roliga och smärtsamma minnen.
Flyttstädningen var vad den var. Det var kämpigt för alla inblandade. Systrarna hade valt att inte ta hjälp utav någon respektive. De hade bestämt sig för att utföra flyttstädning själva. De andra fick gärna vara med vid allt annat som hörde bortgången till – som stöd – men detta behövde de genomlida tillsammans, och bara de.
Tankarna flödade den där dagen för Elin, där hon satt med en kopp te i soffan på uteplatsen. Armarna var ömma av flyttstädning, och så även ryggen. Hon var ingen ungdom längre så det var inte förvånande. Men det behövde göras. Flyttstädning, om än kämpigt, var en del av hela processen. Som tur var så var de i alla fall några stycken som arbetade med den. Hon tänkte på Peter som har åldrade föräldrar men inga syskon. Hur skulle det gå för honom egentligen?
Det var väl inte själva städningen som var jobbigast med flyttstädning. Jo, det var förstås slitsamt för kroppen men främst var det själen som tog stryk mellan damningarna och torkningarna. Det var bilderna som var värst för Elin. Bilderna som flyttstädningen innebar att hon och syskonen hittade. Det fanns verkligen många, från alla årtionden ända tillbaka till 30-talet. Att titta igenom albumen under deras flyttstädning var, för syskonen, mycket svårt. Mycket svårt men också väldigt fint.
Hur skulle världen se ut nu? Nog för att det bara var en handfull barn och barnbarn som skulle påverkas av att makarna Karlström inte längre fanns hos dem. Världen i ordets rätta mening kommer förbli densamma. Bilarna rullar fortfarande på gatan. Berget står där det står och dofterna är desamma. När flyttstädning nu är gjort är det enda som är kvar att sälja huset. Sedan är detta bara minnen. Visserligen delvis i form av foton och materiella ting men framförallt i hjärtat hos de som stod makarna nära.
Vad är väl en flyttstädning av detta slag egentligen? Vad mer än att gräva i ett sår från det förgångna. Vad mer än att rycka upp en bukett blommor som vissnat men som man ändå kommer sakna när den inte finns kvar. Elin försökte greppa denna tanke kring flyttstädning men det gick inte. Hon fick försöka på nytt en annan dag.
